Pumparna i Byfjorden var offline från senvintern fram till den 16 juni på grund av tekniska problem. Isen under vintern utövade ett allt för stort tryck på teknik och slangar. Efter grundlig renovation är de nu igång igen sedan två veckor. Vid en kontroll tidigare i veckan togs flera profiler av vattenkolumnen för att undersöka hur snabbt pumparna påverkat fjorden.
På bara två veckor har pumparna haft en stor effekt på vattnet i Byfjorden. Djupvattnet har blivit lite kallare, då vatten från språngskiktet sjunkit ner, samtidigt har salthalten minskat över 35 meters djup upp till tröskeldjup. Syrehalterna i djupvattnet har också stigit något sedan pumpstart.
Totalt sett är förändringarna positiva och precis vad som förväntas. Språngskiktet vid tröskeldjup har skärpts, vilket innebär att det är en tydligare skillnad mellan yt- och djupvattnet. Ett sekundärt språngskikt har utvecklats på det djup där pumparna skjuter ut sitt vatten, vilket är tydligt i figuren här bredvid. Om pumparna står och tillför syre samtidigt som de reducerar densiteten i fjorden är förhoppningen att ytterligare stora inflöden sker till fjorden igen.
Sådana här pumpar skulle med fördel kanske kunna installeras i flera insjöar i landet för att få ett friskare och mera syrerikt vatten? Man vill ju bevara ett friskt vatten för kommande generationer.
Det är imponerande att se hur pumparna påverkat Byfjorden på så kort tid. Tekniken bakom detta verkar verkligen lovande och kan vara ett viktigt steg för att bevara och förbättra våra vattenmiljöer. Om detta fungerar så bra i Byfjorden, undrar jag om inte samma teknik skulle kunna användas i många av våra sjöar? Med tanke på hur många sjöar vi har i vårt land som lider av liknande problem, kan detta vara en värdefull lösning att utforska vidare. Det vore intressant att se hur väl denna teknik kan anpassas till olika förutsättningar.